Mitt intresse för rymden startade med ett teleskop som jag fick i femtioårspresent. Med det kunde jag se månen och några planeter men jag ville snart se mer, kunna föreviga vad jag såg och se längre ut i rymden. Jag kompletterade med en ASI planetkamera, laddade ned programvaror för att kunna tracka, stacka och bildbehandla men upplevde att den tekniska tröskeln blev för hög och att det blev för komplicerat för att det skulle blir riktigt roligt.
När jag tittat på planetkameran hade jag på tillverkaren Zwos hemsida sett att det fanns ett så kallat smart allt-i-ett teleskop kallat Seestar med vilket man kunde se studera sol, måne och deep sky objekt och som dessutom trackade, stackade och bildbehandlade.
Det verkade så smidigt och jag gick med i en Seestar grupp på Facebook för att lära mig mer om vad man kunde och inte kunde se samt läste på om de två modeller som vid tiden fanns; den större och tyngre S50 med längre brännvidd (250 mm) och större linsöppning (50 mm) och den nyare, billigare och mindre S30 med kortare brännvidd (150 mm) och mindre linsöppning (30 mm) men med bättre kamera och större field-of-view.
Det finns teleskop i samma prisklass med liknande funktionalitet från andra tillverkare, exempelvis Dwarf-lab, men då det vid tillfället var en kraftigt rabatterad kampanj på Seestar S30 för strax under 4500 kr så föll valet på en sådan.
Jag fick offra lite brännvidd mot att kunna se mer av större objekt som nebulosor och galaxer. För tekniska specifikationer se Seestar S30 FAQ.
Med spänning monterade jag det smarta teleskopet på stativet första stjärnklara kvällen, tryckte på on-knappen och anslöt min mobil/padda till det lokala wifit som skapades. Inom mindre än 30 minuter hade jag tagit mina första bilder på månen och andromedagalaxen.
I appen ges förslag på kvällens höjdpunkter och utan att göra några avancerade kalibreringar gick det enkelt att låta teleskopet hitta det objekt jag ville studera eftersom den använder sig av mönsterigenkänning på stjärnhimlen.
Sedan ställer teleskopet automatiskt in fokus, bländare och det filter som är lämpligt (det är inbyggt UV/IR Cut filter, dark filter, och astronomical light pollution filter (OIII 30nm/Hα 20nm) samt ingår ett löst solfilter).
Seestar följer sedan objektet och tar foton som stackas och man ser bilden successivt växa fram på telefonen/paddan. Standard är 10-20 sekunders exponeringar i Alt-Az mode men det går att ta kortare exponeringar.
Om man använder equatorial mode, kan man ta exponeringar på upp till 60 sekunder. Equatorial mode är dock mer utmanande och kräver en närmast perfekt pol-inställning samt att man har en equatorial wedge till stativet.
Jag slås av enkelheten med Seestar. Jag har nu tittat på ett tjugotal objekt; solen, månen, nebulosor och galaxer. Det är fascinerande att i stugvärmen kunna sitta och titta på hur bilderna växer fram i takt med att data samlas in och stackas. Med den inbyggda AI denoise funktionen är det sedan enkelt att ta bort bakgrundsbrus. Det går även att justera ljus, kontrast, färg och beskära i den inbyggda programvaran.
Jag har försökt att ta bilder av Saturnus och Jupiter men som många andra noterat så är detta inte Seestar S30s starka sida på grund av den korta brännvidden. Med en Seestar S50 kan man däremot, i bästa fall, se banden på Jupiter om man spelar in en film i RAW-format och sedan stackar filmen.
Mina plan framöver är att försöka få bättre kläm på Equatorial mode och externa programvaror för bildbehandling, exempelvis Siril, GraXpert, Gimp. När jag behärskar detta så är det nog dags att ge sig på ett nytt försök med det vanliga teleskopet.
